julen är över. den har varit dö-mysig! för varje år känner man hur julafton och tomten blir mindre och mindre intressant. klart att det är mysigt på alla sätt och vis men det är inte samma känsla som för några år sedan, då det pirrade i magen timmar innan tomten kom. man märker det på dom små kusinerna, dom blir helt stirriga när dom hör knack på dörren och ser en man med skägg. det är sött, men synd att man växer ifrån det.

igår kom min syster in till mig, ungefär klockan halv 5 på morgonen. hon sa martina. sover du? sover du ensam? sen gick hon in och la sig hos mig. jag tröstade henne och kramade om henne. det var så mysigt. jag uppskattade det. du är så stark. vi pratade. det var då jag började tänka. på allt. jag lyssnade och vi låg där och pratade. hennes meningar fick mig att börja tänka på hur bra hon lyckats och hur grym hon är, det fick mig senare att börja tänka på mitt eget liv, jag blev lite rädd, eller nog mest frustrerad(?) hur kommer allt se ut? vad gör jag med mitt liv efter gymnasiet. vem kommer jag vara med, eller vem kommer jag ha kvar av mina käraste? plats? var kommer jag befinna mig, hon har tagit stora steg, flyttat till oslo, trivs kanon där. vad kommer jag ha för jobb och vart? jag vill inte fastna på ett ställe. jag vill ta vara på livet, göra ngt kul med mitt liv. min syster utmanar världen, hon vågar ta chanser. jag vill det med, men jag är feg. jag vill uppleva och utforska, eller är det egentligen det jag vill? jag vet inte vad jag vill? jag hatar att inte veta . jag älska att vara trygg, då vet man vad man har.. men det är en svaghet, det är då man inte vågar.

madde du är en sjukt underbar person och syster, jag uppskattar dig verkligen. du är bra och lyckas med det mesta du ger dig in på. jag älskar dig!

det här med framtiden var bara en tanke som kom upp, man behöver inte bestämma sig. man kan ta det som det kommer, se vad som händer. jag har trots allt inte ens levt halva mitt liv, så jag har resten kvar att bestämma mig på, om det skulle behövas!